Denna bild föreställer en av sjukhusets arbetskläder (kan liknas vid en pyjamas). En sådan traskar jag omkring i under en hyffsat stor del av året. Svettigt-ja. Åtsittande-nej och jag behöver inte fundera på om någon bryr sig om att jag hade en likadan pyjamas dagen före-skönt.
Vad kan man då gömma i en sådan här? Jo kilon, många kilon.
"Men inte behöver väl du gå ner i vikt..." "Du som tränar så mycket." "Det syns ju inte på dig (ang. överflödiga kilon)." Men visst är det så att det är jag själv som vet hur jag mår, hur byxorna smiter åt, hur mycket godis och annat jättegottigt som så lätt slinker ner. Det är jag som funderar på om jag inte ska gå till en annan butik och handla idag, för annars kanske kassörskorna "undrar" då jag ännu en gång denna vecka köper smaskigheter.
Det är mig det handlar om, det är jag som ska må bra :). Det är min kamp och ibland undrar jag om det kommer vara en livslång kamp. Jag inledde min kamp någon gång under min gymnasietid. Kampen är ibland tuff och smärtsam men även glädjande. Längs vägen innehåller kampen så många vinster. Det är vinster som för mig på många sätt handlar om en ökad livskvalitet, och ja då är det värt slitet!
JAG - KILON
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar